Kommunikation

Gammal text från mig men som jag fortfarande tycker är aktuellt.

Hundägaren är ute och rastar sin hund, känner att tiden har sprungit iväg lite... Stressen smyger sig på hundägaren, man kallar på sin hund med en uns av stress i rösten. Hunden kollar förvånat upp från sina strövtåg, vad hade hänt med husse/matte, varför denna stress i rösten? Hunden väljer att avvakta för att matte/husse ska ta och stressa ner sig. Hundägaren blir mer stressad över att dennes hund inte kommer vid inkallning vilket gör att stressen ökar till irretation över att tiden springer iväg. Kallar på hunden igen. Hunden känner ännu mer att något har hänt. Husse/matte har höjt rösten, hunden tänker att inte vill jag springa dit när det låter så. Det är bäst att jag tar en cirkel runt först så att husse/matte får tid på sig att lunga ner sig. Väl framme får hunden en utskällning för att den inte kom på en gång. Hunden lyfter upp huvudet på ägaren och tittar på denne samtidigt som hunden säger "hej du.. jag tycker om dig, trivs med dig.. men ta och lugna ner dig ett par hekto nu va" allt detta säger hunden via sitt kroppsspråk exempel genom att slicka sig runt munnen.
 

När man rastar en hund är det mycket kommunikation som sker men även psykologi, djur lyssnar väldigt mycket på hur man säger saker. Berömmer du en hund med ett hårt tonfall kommer hunden troligen att tolka dig som arg. Det är lite samma sak med oss människor. Du kan exempelvis säga vad duktig du är, och personen som du säger det till kan uppfatta det som sarkast eller helt enkelt beröm, helt beroende på hur du säger det, med vilket tonfall, hur du hanterar din kropp. Dock är det många människor som inte tänker på sådant här, och är man då som jag så blir det problem. 

Problemmet är att jag lyssnar väldigt mycket på tonfall, läser av kroppsspråket, kanske jag lyssnar mindre till orden än vad andra gör. Jag försöker att inte döma folk vad de säger, utan genom vad de gör. Jag har kommit på att folk säger väldigt mycket saker, men hela kroppen och framför allt handlingarna som människor utför visar en helt annan sak än vad som är sagt.
 

Informationssamhället försvårar detta enormt mycket, nästan all kommunikation idag förs över internet, saker blir missuppfattade för man träffas inte i verkligheten utan man tar allt över dessa nymodigheter. Jag är nog född in i fel århundrade,dock får man försöka anpassa sig, kuva sig inför folkmassornas påtryckningar att det gamla hedliga språket, kroppsspråket är en utdöede konst som inte längre är nödvändigt i detta samhälle.

En god vän till mig poängterade att man bör ha balans mellan alla de olika sätt vi människor har att komunicera annars så kan man ändå tolka saker fel. Jag tror som han, dock tror jag att idag tänker inte människor på hur de för sin kropp alla gånger eller vilket tonlägge de har och därför blir det missuppfattningar, som kanske igentligen är onödiga om rätt kommunikation fanns.