Lösa hundar

Varje kommun har olika direktiv hur du får ha din hund. I Örebro kommun gäller koppeltvång inom offentliga områden. Som offentlig plats räknas framför allt idrottsanläggningar, parker och motionsspår. Jag går i ett motionsspår dagligen med min hund, som är kopplad. Allt som ofta ser jag folk ha sina hundar lösa. "Det är ju en skog, alltså får jag ha hunden lös". Tycker tydligen många hundägare. Det är tydligen samma sak med att plocka upp efter sina hundar. "Inte behöver jag göra det när det finns lite grenar och löv som jag kan lägga över." Sen en snabbtitt över axel för att kolla att ingen såg vad jag gjorde.

Jag undrar vad man skulle kunna göra åt dessa två problem. Är det en kommunikationsbrist som råder, eller skiter människor fullständigt i lagar och förordningar? 

Igår var jag ute och gick med min "lilla" vovve. (Han är faktiskt en slank rottweiler på 65,5 cm hög och väger ca 42 kg.) Där vi bor, finns inget trapphus, bara en trappa ner till gården. Jag ser grannen hund, tror det är en teverense, men är inte alls hundra på hundrasen. Såg ut som en schäfer/collie. Oavsett ras, kommer vi ner på gården. Går åt andra hållet för att inte gå förbi hunden. Utifall den inte är kopplad. Ägaren brukar kunna ha sin golden lös, hon har fler hundar. Lucas har registrerat den andra hunden sedan tidigare, men bryr sig inte. Plötsligt hör jag bara ett vrål och ett flexikoppel som dundrar på marken. Hunden kommer farandes med ett icke trevligt uttryck och läte. Får snabbt upp kopplet på Lucas i ett mycket kort läge och säger tydligt och tydligen lugnt, då Lucas lyssnar, ordet NEJ!

Lucas taggar ner och jag står mellan min hund och den lösa inte allt för trevliga hund. Kvinnan kommer fram och är förvånad över att vi har hund. Nyinflyttade är vi.. men har ändå bott här i snart 1,5 månad. Vi står och små pratar lite, hennes hund gör ytterligare till vrålutfall. Jag är så glad över att Lucas har lugnat ner sig och att vi är på väg att få en kanonfin kommunikation. 

Benen är som kokta spagittisar, jag går runt hörnet. Plockar upp telefonen och ringer maken, pratar lite och sen fortsätter jag och Lucas på vår promenad till motionsspåret. Där vi möts av min dotter och hennes kompis. De skulle agera störningsobjekt när jag körde lite linförighet. Blev inte så mycket av detta. 

Någon visslar i skogen, jag reagerar inte. Har ju kommunikation med min hund och tjejerna. Helt plötsligt viker sig benen på mig. Tur är så faller inte jag. En svart virvelvind, en lös labrador, hade kommit farandes. Raggen uppfälld från nacke till svanstipp. Lucas tycker att de ska leka och inte bråka. Kommunicerar jätte bra med den andra hunden som snabbt väder och drar till matte. Matte stod med sin cykel och sin andra lösa labrador. När hon kommer upp jämsides med oss, påtalar jag just detta med koppeltvång. Budskapet verkar inte gå in. Då hon som ett litet mantra upprepade "hunden sprang åt fel håll". Kommunikation eller snarare brist på kommunikation både med mig och sin hund. Kvinnan bad i vilket fall om ursäkt.

Men varför ska det vara så svårt att ha sina hundar kopplade? Okej, om man kommer överens om att vi låter hundarna vara lösa här och leka. Men då får man också ta konsekvenserna om det händer något. Nu gick det jätte bra i bägge fallen, men promenaden och träningen blev förkortad. Ville helt enkelt inte utmana ödet.